När man bara är 5 månader gammal så borde väl någon av ens föräldrar förstå att man inte orkar med hur mycket uppmärksamhet som helst. Självklart finns det ingen gräns för det man klarar av hemma. Där får mamma och pappa gärna ha mig i centrum hela tiden, men att släpa med mig till pappas jobb tyckte jag var overkill. Lite spännande var det i 10 minuter men sedan fick jag nog helt enkelt. För det första var det lagom svettigt att bäras runt i babyskyddet fullt påklädd för vinter. Hallå? Tror ni jag blir varm? Sedan att bli placerad på golvet med en skog av främmande människor runt om. Snacka om hysteriskt!
Åkte med pappa och Lucas pappa hem och skrek hela vägen till Runsbäck för att makera hur man behandlat mig. Väl hemma var det soft. Pappa gav mig mat och sedan kom mamma hem från stan. De lagade köttfärssås och jag kollade på när de åt. Försökte vid ett tillfälle sno ketchupen men vart påkommen. Typiskt.
Pappa envisas med att jag ska ha hans gamla leksak från 70-talet. Han har fått för sig att det är fint att föra något vidare i genarationer eller så. Kan han inte välja en annan generation? Jag bad honom visa den jätteroliga 70-tals leksaken. Hallå?! Pappa! Det är 2008! (Kan i och för sig inte förneka att den är relativt god)
Pappa köpte visst en gitarr igår som han tjatade om hela kvällen. Han är som ett barn ibland. Pinsamt liksom. Han ville dessutom lägga upp en bild på gitarren i MIN blogg, men där sätter jag stopp. Sådant får han hålla på med i sin egen. Någon måtta får det vara. Jag tycker det är viktigt att han lär sig vart gränsen går. Hur ska han annars kunna sätta gränser för mig när det behövs?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar